Några funderingar till

Historiskt har det varit så i alla feodala system att det finns en eller några få på toppen, därunder några mellannivåer med allt fler ända ned till gemene man i botten på pyramiden. Det intressanta med detta var att varje nivå rapporterade bara uppåt, och förmedlade dekret nedåt. Typexemplet är det gamla kungasamhället med kungen i toppen, adeln därunder, sedan godsherrar, med ett antal förvaltare, och längst ner bonden.

Det intressanta med detta är att kommunikation på de olika nivåerna var begränsad, vanligtvis geografiskt, men även kommunikationsmetoderna var enkla, och den eller de som uppmärksammade t.ex. kritik mot kungen utdelade straff och rapporterade uppåt. På så sätt var hela pyramiden stabil och så fungerade Sverige i århundraden.

Men i och med olika kommunikationsmedia under förra seklet, som tidningar, radio och TV, samt införandet av demokratiska val där allas röst var lika mycket värd, var det för att maktstukturen, som nu inte längre var feodal, utan baserad på indirekt demokrati, att kontrollera den information den stora väljarmassan får och fick. Samtidigt ska man ha i åtanke att medborgarna blev allt mer och bättre utbildade och därmed kapabla att skapa sig egna åsikter och motivera dem. Mot den bakgrunden kan man alltså förstå varför politikerna är så måna om Public Service, och varför man har presstöd, och de stora tidningarna knutna till de olika partierna. Det handlar alltså om att medborgarna bara ska få den information man vill tilldela dem. Någon som t.ex. kommer ihåg Radio Nord?

Men helt plötsligt kommer Internet. Givetvis ser de politiska partierna detta nya media som ytterligare ett sätt att propagera för sina åsikter, vilket man gör. Problemet är dock att det finns andra möjligheter, dels kan vanliga medborgare leta upp publik information som tidigare varit svårtillgänglig, och vidare diskutera olika frågeställningar med varandra samt skapa egna bloggar.

Vi har alltså en helt ny situation som aldrig tidigare existerat, och som riskerar rasera den politiska pyramiden samt både avslöja felaktigheter och ta upp problemställningar och frågor partierna inte vill diskutera. Det informationsmonopol de etablerade partierna och myndigheterna haft är alltså brutet, och det finns ingen väg tillbaka om man inte vill ta till rent totalitära medel, vilket stämmer illa med begreppet demokrati.
Detta föranleder i sin tur givetvis en viss desperation. Tidningar och politiska bloggar raderar inlägg som inte passar, och politikerna ställs inför frågor de varken kan, vill, eller får svara på. De proklamationer de kommer med, och som bestämts av resp. partiledningar ter sig allt mer desperata och floskelbetonade. Man har alltså inte fattat att nätet handlar om informationsutbyte mellan alla som vill delta, och inte ”top-down”-information baserad dito, avseende vad man vill att medborgarna ska få sig till livs och behöver veta. Vi har alltså för första gången en icke styrd samhällsdebatt, vilket givetvis inte är vad de etablerade partierna önskar. Grunden för en demokrati baserad på väljarnas egna åsikter har skapats. Detta är i grunden mycket bra för en sann demokrati även om det må vara oönskat av politikerna.

Politikerna kläms alltså mellan sina egna åsikter, partiets åsikter och dekret, och de som kommenterar på nätet. Varandes förtroendevalda och med mandat från väljarna, vilket på visst sätt förpliktigar dem att bemöta argument och svara på frågor, samtidigt som det är valtider resulterar detta säkert hos många i en frustration. Väljarna anser sig har rätt att ställa frågor och få svar på dessa, emedan inga svar finns att ge. Som en följdverkning är det ofta så att väljarna ställer frågorna ånyo, och menar att det är politikerns skyldighet att svara varande förtroendevalda.
Agerandet kan vi se – antingen negligerar man frågorna helt, och fortsätter med envägskommunikation med nya inlägg i tron att mängden information man tillhandahåller är viktig, ju mer inlägg publicerade på bloggen ju bättre. Man visar ju att man är aktiv, insatt och alert. Eller så raderar man kommentarer som går emot de åsikter man representerar eller bloggtexten, och det ulimata är givetvis att banna kommentatörer.

Så nu kan vi återknyta till Kents önskan om ”fair play” (länk). Vad det egentligen är, är nog inte så klart som han och Johan Westerholm vill göra gällande. Vad de efterlyser är alltså inlägg och kommentarer som överensstämmer med deras regler och vad de anser vara ”fair play”. Men återigen; vad Kent ägnat sig åt är envägskommunikation, och man kan diskutera om det är ”fair play” att publicera sina och partiets åsikter i en strid ström emedan man negligerar i stort sett alla kommentarer och frågor, i synnerhet då man är politiker. Så vitt jag vet, har jag inte sett några direkta personangrepp på Kents blogg under det drygt senaste halvåret jag följt den, kanske har det förekommit men då mycket få.

Sedan är det så att Internet är ett publikt forum, och ger man sig in i leken måste man även fatta att det finns både för och nackdelar med detta, och vad en person anser vara berättigad kritik kan av en annan upplevas som kränkande personangrepp.

Kent nämner vidare ”dirty campaigning”, och smutskastning och vad det nu är ej heller klart. Jag tycker dock att regeln är att man ska prata för sin egen politik och försvara den. Att ägna sig åt att kasta smörja på motståndarna anser jag vara just detta, och därvidlag har han själv gjort flertalet övertramp. Men å andra sidan tillhör detta hur svensk politik bedrivs så det är inte förvånande. Någon organiserad ”campaigning” som attackerat just Kent har jag inte sett, däremot har ett flertal debattörer, och flera gånger frågat liknande frågor, vilket antagligen av honom kan tolkas som något organiserat smutskastande.

Men faktum kvarstår; Internet är ett helt öppet forum och figurerar man på detta utsätter man sig för risker, för de fördelar det ger.
Man ska dock inte tro att det är samma sak som tidigare gammelmedia där propaganda kan publiceras och stå helt oemotsagt. Vill man agera på detta sätt bör man publicera PDF-filer på sin hemsida i stället för att ha en blogg, dela ut flygblad på torget eller göra postutskick.