En politisk klassiker - jämställdhet

Jaha, jämställdhetspolitik i ett av Kents inlägg på denna länk.

Typiskt opportunistiskt larv där politikerna ska tala om för medborgarna och företagen vad som rätt och fel. För mig är det en tramsfråga i sammanhanget. Med det menar jag inte att jag gillar ett samhälle som diskriminerar på något sätt, utan snarare att när det gäller att styra ett land finns det massor med frågor som är betydligt viktigare, och på vilka samtliga riksdagspartier inte ger något svar.

Invandringspolitiken är en – det går inte en dag utan att vi har skottlossningar med skadade eller dödade, och det verkar uteslutande vara kriminella gäng med invandringsbakgrund som står bakom. Vad ska Ni politiker göra åt det? Fortsätta plocka in ekonomiska lycksökare från krigszoner och placera dem i miljonprojektsghetton? Vad säger migrationsminister Billström till sitt försvar, eller ska vi ha ett samhälle där gängkrig och skottlossning hör till vardagen?

Hur är det med det svenska försvaret? Det har Ni lyckats nedrusta till ett rent skämt, med politiskt nonsenstugg om hotbilder, insatsmobilitet och spådomar i kaffesump om dito i framtiden. Det är tydligen FRA som ska försvara landet, eller? Vad ska Ni göra åt detta? Tror Ni man rustar upp ett försvar på en vecka? Var är försvarets helikoptrar Tolgfors?

Politikernas jobb är att lagstifta mot diskriminering i någon form, men där tar deras ansvar slut. Det är inte politikernas sak att styra utbildningar, bestämma om kvoteringar, se till att det finns minst en viss mängd kvinnor på vallistorna o.s.v. Ett samhälle utvecklas, och gör det av sig självt och ”rätt person på rätt plats” är det som gäller i min bok, inte någon person som kvoterats in baserat på kön, hudfärg, sexualitet, religion, etnisk bakgrund eller vad katten som helst. När det handlar om att styra ett land vill jag ha de som är bäst lämpade för detta oavsett de nämnda sakerna.

Men de ”nya” moderaterna tycker tydligen att det är något egenvärde i att ha personer som inte lämpar sig för sitt förtroendeuppdrag för att uppnå någon form av jämställdhet, eller vad katten man ska selektera på. En viss mängd kvinnor, en viss mängd uttalat homosexuella, bisexuella, trisexuella, mörkhyade, islamister…för att uppnå någon form av falsk spegling av befolkningen. Eller för att appellera till väljargrupperna kanske?

Och är inte Kents näst sista mening bra: ” Lyckas vi inte med det så kommer vi inte lyckas locka kvinnornas röster.”. Man blir imponerad.

Men den sista meningen är perfekt, som ur partiboken: ” Det handlar om trovärdighet, så enkelt och så svårt är det.”
Javisst är det svårt med trovärdighet – om man inom de ”nya” moderaterna väljer ansvariga politiker på andra premisser än deras lämplighet för att göra ett bra jobb. Gör man inte det har man förverkat sin trovärdighet i min bok. Bedriver man en politik baserad på populism likaså.

Ulmerkottens foskelometer ger detta inlägg av Kent en god sexa. Inlägget har ett visst inslag av floskler, men når inte upp till Kents vanliga standard. Dock må han ha lite extra beröm för meningen ”Ett modernt parti måste ha en modern och aktiv jämställdhetspolitik.”, vilket är tomt, innehållslöst, svamligt, ligger ”rätt i tiden” och är visionsbaserat. Den är det riksnivå på. Respekt.