Mannen med nummerfobi

Jag har nu läst Kents blogginlägg i drygt ett halvår, och man kan inte undvika att med tiden göra summeringar och observationer.

Som ni säkert vet och som är grunden till denna blogg, är Kent i sin blogg imponerande med alla de floskler och PK-inlägg han kommer med. Det finns inget konkret att sätt fingret på, löften eller annat, det rör sig om honnörsord, visioner, intentioner, en del nedrackande på motståndarna, samt givetvis klappande på eget och andras bröst vid framgångar för (m).

Men vad som är frapperande, är att Kent nämner (nästan) aldrig en enda siffra. Siffror är nämligen fakta, odiskutabla i de flesta fall och är om det gäller framtiden – löften som måste infrias. Alla som arbetat vet att det är pengar som styr det mesta i form av budgetar, och krass ekonomi. Man lovar aktieägarna en viss utdelning, man har budgetmöten, man anpassar sin verksamhet efter vad ekonomin tillåter även som privatperson. Givetvis kan inte allt mätas i siffror, men de konkretiserar vad man pratar om d.v.s. om det är något mätbart och relevanta siffror finns att tillgå.

De enda siffror jag sett den senaste tiden är att han vill prata med 1000 väljare, att inkomsten ökat med 1500kr under mandatperioden för någon inkomstgrupp, samt givetvis kommentarer även i siffror på opinionsundersökningarna.
Men slående få siffror om beaktar den textmassa han presterat.

Så skillnaden mellan att ange saker i siffror, och förklarande texter, eller löften, gentemot att bara använda text blir ganska uppenbar. Floskel och svammelfaktorn kan öka ordentligt om man inte pratar siffror eller realiteter. Skillnaden mellan objektivitet och subjektivitet om man så vill, och fördelen med att bara använda värdetermer är givetvis att läsarna kan tolka dem på lite olika sätt, och som de finner bäst. Ett av de klassiska Kent-inläggen finns på denna länk.
Först kastar han lite ospecificerad skit på SD, utan att på något sätt vara konkret, och har dessutom fräckheten att länk till en annan site, som uppenbarligen är skapad med Sverigedemokraternas namn för att ställa till så mycket oreda som möjligt och bara köra propaganda mot SD.

Därefter är det syretältet med floskler som gäller i massor med visioner drömmar, önskan om bättre framtid, den goda människan, och Gud vet vad. Men inte en enda siffra. Hur många pratar han om, till vilken kostnad, från vilka länder, vilka åldrar, när, var, integrationsproblem, kriminalitet o.s.v.? Nix, inte en enda siffra eller något konkret. Bara rent floskleri av rent religiös karaktär.

Om ”nya” moderaterna skulle behöva en partipräst har de definitivt en kandidat i Kent Persson.