Att leva som man lär

Nu har alltså Kent slängt ur sig dels att han vill ha “fair play”, och strax därefter att ”Smutskastning har inget i valrörelsen att göra”. Mycket hedervärt kan man tycka. Någon dag senare kommer han med rubriken: ”En tyst Sahlin skrämmer inte bort väljarna” på denna länk.

I inlägget finns inte ett enda ord om egen politik, varför man ska rösta på moderaterna eller annat konkret. Dessutom ingen kritik mot något uttalande Mona Sahlin gjort utan bara vaga och skadeglada antydningar om att hon gör klokt i att hålla munnen stängd och inte visa sig för väljarna, och snack om att väljarna vill se ett tydligt ledarskap; ”Ett ledarskap som både i framgång och motgång kan föra Sverige framåt. Sahlin och hennes parti bekräftar nu själva att Sahlin inte har det ledarskapet.”. Någon länk till nämnda bekräftelser finns givetvis inte utan är uppenbarligen Kents egen tolkning.

Ok, det som Gnosjöpolitikern gjorde var inte snyggt. Men det Kent gör är i det närmaste lika billigt och så långt från ”fair play” man kan komma, och definitivt ren och skär smutskastning. Dessutom vet han vad väljarna vill ha, d.v.s. ett tydligt ledarskap. Huruvida detta är det viktigaste för alla väljare vet jag inte, och det kan inte Kent veta heller.

Personligen har inget emot ett tydligt ledarskap, men jag värdesätter även politiker som lever som de lär, och pratar för sin egen politik och hur man ämnar bedriva den nästa mandatperioden om man röstar på dem. Att bara kasta skit på motståndarlaget är billigt.

Vidare finns det ett antal frågor som varken moderaterna generellt, eller i synnerhet Kent inte har svarat på. De som har tjatat på honom i form av bloggkommentarer för att få svar på vissa frågor, har bannats av Kent. Det är Kents definition av ”fair play”, d.v.s. att som ansvarig politiker vägra svara på frågor, och banna frågeställarna.

Som tidigare påtalats, Kent använder sin blogg för att proklamera sina åsikter, och det är en envägskommunikation där han fullständigt struntar i att föra någon debatt eller svara på frågor. Alltså ungefär som innantilläsning i en megafon på torget, och därav rubriken på denna blogg.