måndag 5 juli 2010

Om den svårstoppade statsministern

I detta inlägg av Kent finns i stort sett bara två saker:


KFIB (Klubben För Inbördes Beundran), i massor; vi är bäst, går framåt, Reinfeldt är en brilliant partiledare med ett kroppsspråk som visade på ett stort självförtroende, han som inte går att stoppa, lyser tydligt ledarskap, ansvarstagande och har segervittring.

Wow! Vilken fantastisk person och vilket tal! Fortsätter det så här får väl någon narkotikaklassa statsministern. Lyssnarna kommer flyga som på små moln i veckor. Lite varningstexter om att man inte får köra bil efter att ha lyssnat på hans tal är åxå på sin plats.

Sedan kommer informationen om att inga skatter kommer att sänkas 2011. Klar och bra information, det är så jag vill se politisk information.

I nästa stycke, är vi inne i floskeltältet om välfärd som ska ”värnas och utvecklas” helt ospecat. ”Arbetslinjen” borgar tydligen för bättre skola, omsorg och satsningar på välfärden. Lite kul dock att man ska ”…fullfölja arbetslinjen och utanförskapet…”. Det verkar finnas utanförskap så det räcker och blir över redan idag, så varför jobba för mer?

Sista stycket är lite larvigt om att motarbeta de rödgröna, och ”all politisk kraft och energi” samlas för att motarbeta deras skatteförslag. Det är väl rätt uppenbart att de har en annan linje, men låt dem prata för sin linje så kan du och (m) prata för Er.
Snälla Kent – spara lite kraft och energi till annat.


Alltså blir det ett lågt utslag på floskelometern eftersom man inte kan mena plocka in KFIB-tugget som floskler, även om det är smörigt och tramsigt. Det som nämns i sista stycket är inte heller floskligt, bara lite allmänt larvigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar